Jag har försökt komma på hur jag ska bli kvitt med stressen. Det är inte helt lätt. Jag har hört flera asäga till mig att jag borde göra något annat än att studera hela tiden för att inte bli så stressad. Men om en känner att de andra utbytesstudenterna är väldigt annerlunda än en själv, snarare elaka, så att en inte ens Vill vara med dem, och en har för länge sedan fått nog med ensamhetstid, då studerar en. iallafall jag. I går träffade jag solvig, hon som har hand om oss som har dyslexi, stressmestring ect, för att prata om min stress. Hon sa lite olika saker, den ena saken är att jag skaandas djupt, för då slappnar en lättare av i axlarna och förebygger huvudverken och verken i axlarna. Jag andas redan en del sådanna djupa andetag, men mer ska det bli! jag funderar även på att gå till thaimasage för jag är bekant med en som jobbar som massör i byn. Men det sa hon inte, det är bara en egen tanke. Dock sa hon det med det sociala också. Att jag måste göra något annat än att studera för att känna mig mer motiverad till att studera igen. "Du er fantastiskt bra til att motivera deg selv" sa hon, och det stämmer om jag lyckas studera så mycket o många timmar på raken som jag gör, men jag känner mig oeffektiv och har knapt någon motivation kvar. och om en som är bra på att motivera sig själv tappar motivaionen så har det gått allt för långt. "Du må vare litt mer sociale" sa hon. Träffa någon som gör mig mer inspirerad. Vem skulle det vara.. Tänkte jag, jag vill ju inte vara med de andra. Men om jag känner mig ensam så är det ingen annan än mig själv som kan ändra på det. Och bara för att jag kommit samman med de andra utbytesstudenterna så betyder det inte att jag inte kan vara med någon annan. Jag har sett en person som jag fått ögonkontakt med en del gånger i skolan men som jag aldrig pratat med. Jag samlade mod i går, och gick fram till henne "vil du gå en tur, ta en studie pause?" frågade jag och la till "ikke lie nu, men litt senere" Hon kunde heller inte helt nu men sa att jag skulle ta hennes nummer och sända en melning senare. hon skrev numret på en postitlapp undertäcknat med "Eva =D" Hon blev glad för att jag frågade henne. Jag smsade senare också och vi tog en promenad och vi hade massa gemensamt att prata om. Orden bara rullade på utan stop. Innan vi skjildes åt kramade vi varandra hårt och länge. Tänk, varför är det så svårt att ta kontakt? Hon hade lita bra kunnat säga nej, men då hade det inte varit mer med det, det hade också kunnat varaa så att hon sa ja men att vi inte klickade, men då har en iallafall gett det en chans. Nu blev det Superbra! Jag log under hela träningspasset nere i skolans gym sen och trallade hela vägen hem. Mötet med henne gjorde min dag, och gör mig fortfarande glad. Vi sågs kort på skolan i dag igen, pratade om mat i studiepausen. Vi alla behöver studiepaus, egentligen vore det inte svårare än så: att fråga "hvis vi ska ta en studiepause sammen, alle trenger en pause mellom". Jag är helt lycklig över att ha mött Eva! Hon är så lätt att prata med! Men Varför gjorde jag inte detta tidigare? vad var jag rädd för? Vi har bytt blickar den senaste månaden minst, vi har sett varandra, varför inte pratat med varandra? Och jag vet att jag inte är ensam om att ha svårt för att ta kontakt med främlingar, men vi behöver bara öva på det. Nästa steg för mig är att "flirta upp" några att studera med inför tentorna, eller examensprøverne. Det känns lika svårt det. De i klassen var indelade i grupper redan innan jag kom dit, de läser årsstudeier här i norge och inte terminsvis som i svierige. Då gäller det att öva på att ta kontakt. Jag har dragit mig undan från det än, men jag ska ta kontakt nu någon gång innan proven, och plugga tillsammans med någon. Öva Öva Öva på att ta kontakt. Om jag klarade ta kontakt med Eva så Ska jag klara ta kontakt med någon i klassen!
Jag är iallafall stolt över att jag vågade ta kontakt i går! Och det sa eva till mig när vi pratade mot slutet; att hon tyckte det var modigt av mig. Det styskte mig att få höra det, att människor inte tar förgivet att en ska kunna ta kontakt. Mötet med henne styrkte mig! Gon verkar vara så självsäker. Och hon som jag upplever vara så flitig som studerar mycket hon sa till Mig att "vad flink du er som sitter her og studerer!" Jag? Flink? Tack!
Nästa vecka är det "Påskferie". Jag bara: Yay:: Inga Föreläsningar = Mer tid till att studera!! Och det är verkligen så jag känner, äntligen fri från föreläsningar så jag verkligen bara kan sitta ner och öva inför examensprøve! Det är bara en månad kvar nu till examenspariode börjar! En tenta i veckan i en månd. Men det som känns skönt är att jag märker att Föreläsningarna ger så mycket mer här än i Sverige. Det som kommer på examensprøve i slutet av terminen är det som varit på föreläsningarna och i regel inget annat. Vilket genast får mig att känna mig mer förberedd. De är aven bra på att ge oppgaver som en kan öva på, så det är det jag gör nu. Försöker gå igenom allt. På så vis är det l¨ttare att veta vad som kommer på proven här. En är mer förberedd här än i Sverige genom att bara vara med på det läraren ger en. Det är bra det! =) Att Studera här är stressigt för att det är ett nytt sätt att studera på, men om en bara är medveten om hur studiesättet är här redan från början kan jag tänka mig att det är många gånger lättare! Jag tänker att jag lär mig så mycket av att testa studera på ett annat sätt, speciellt som lärare, där jag tycker att en som larare ska vara insatt i olika sätt att studera på för att kunna lära ut på olika sätt.
Så:: Vill du testa på något utvecklande? Då borde du vara utbyttesstudent. Jag tekomenderar det hur stressande en än känner att det kan vara, för allt utmanande är utvecklande! Utan utmaningar så puchar vi inte oss själva, och hur långt kommer vi då?
Kärlek till er alla!
//ikka
