Denna bilden påminner om hur jag känner just nu. Jag känner mig duktig; "det här kan jag ju" Sedan börjar jag tänka på allt jag Inte hunnit plugga bara för att jag ner så mycket tid på microekonomin. Det är micron jag har prov i först. Om en vecka och en dag. Jag känner mig inte dödsstressad längre som jag gjorde förr. Nej jag känner faktiskt inte att mitt hjärta bultar så högt att det ekar i huvudet. nej hjärtat är lugnare. dock känner jag mig mer och mer nervös. ont i magen nervös. Sedan försöker jag tänka på Varför jag är nervös, då känns det hela; att vara nervös, ganska löjligt. För jag är nervös över att inte klara det, och egentligen borde det inte vara hela världen. Men det är hela världen. Åka hit och plugga ihjäl mig och inte klara det? Det låter som ett fett misslyckande. Samtidigt kan jag tro att det krävs ganska mycket för att få f karaktär. Att det kräver ganska tomma svar. Att Jag kan mer än så. Men jag vet inte, för jag har aldrig gjort ett prov här innan. Och tänk er. Det var 42% av studenterna förra året som som inte klarade det, som failade, som fick f. Min klasskamrat som jag studerade tillsammans med i lördags sa det att: "men det var ju närmre 60% som klarade det, det är ju fler än de som inte klarade det. Och då är det större sannolikhet att faktiskt klara det." Jag borde tänka så, på det positiva sättet. Men 42% som inte klarade det är väldigt mycket. det är nästan halva klassen av 120 eller vad det är.
Men jag försöker tänka på allt jag lärt mig istället för det jag än har svårt ör. Det är bättre och fukusera på det en kan för då minns en det bättre. Som att intektseffekten är när priset på en vara går ner och du kan köpa mer av den för samma pris, alltså har du egentligen inte fått ökad intäkt utan bara fått effekten av det. samma sak när priset går upp, då kan du köpa mindre för samma pris, det är allstå inte din inkomst som minskad då. Eller substitutionseffekten, då väljer du att köpa mer av en vara för att den har blivit billigare och därmed känns de andra varorna du köper lite dyrare även om de har samma pris som förut. MRS är lutningen på kurvan, MC är gränsekostnad MR är gränsintäkt. Monipol är när det bara är en bedrift inom marknaden, frikonkurrens är när det är fri ingång och utgång ur marknaden och alla bedrifter vet allt om alla. där mellan finns oligopol som är få bedrifter. Om p1= 850 - 0.1QD + 0.2p2 och p1=200 - 0.2QS då kan jag räkna ut likeviktspunkten mellan utbud och efterfrågan i en frikonkurrens. Jag kan numera även räkna ut likevikten, profitten, producentöverskott och konsumentöverskott i en monipolmarknad. och vid perfekt prisdiskriminering finns den inget konsumentöverskott för då har var och en kund ett eget pris, som klienter till en advokat till exempel. Konsumentöverskott är skillnaden mellan den maximala betalnngsvilligheten och det faktiske priset, medan produsent överskott är skillnaden mellan bedriftens utgifter och det faktiska priset. De två tillsammans är det samhällsekonomiska överskottet. Med överskott menas vinst. Om det införs skatt på en vara på kostar varan med för kunden än vad producenten får in, därför får vi ett "dödviktstapp", alltså ett tomrum mellan utbud och efterfrågan som gör att samhället tappar samhällsekonomiskvinst. Samhället får dock in själva skatten, men i bland kan dödviktstappet vara större än det samhället får in via skatten.
Detta var bara ett handplock.
Det är mycket en ska kunna och komma ihåg. Lära sig formler utantill som att R=P x Q eller deriveringsreglen. Massa massa att minnas. Men jag minns ju. I alla fall en del. Det borde jag vara nöjd med. Men det är inte som i Sverige då en bara ska ha ett ämne i huvudet,, det är faktiskt fyra. Samtidigt.
Idag har jag bara så ont i huvudet. Det har jag haft hela natten. Sedan dagen i går. Jag har tagit tablett och hoppas på ett dem ska verka. jag ska till skolan i dag och fortsätta öva på microekonomin. Jag hade kunnat öva på psykologin, eller statistiken, där har jag mycket att räkna och renskriva anteckningar, eller by och regionalekonomin som jag inte ens börjat titta på. jag vet inte ens varför by och regionalekonomin skrämmer bort mig från att ens ta i böckerna. Det är ju egentligen intressant: om flyttströmmar, vad som får folk att bo nära centrum eller i utkanten, var bedrifter placerar sig i förhållande till städer och transportkostnader, om konkurrens beroende på var bedriften placerar sig i förhållande till en annan och hur stor kundkrets den då får. Det är intressant. Men alla dessa namnen på ven som har vilken teori, det år mig att backa långa vägar. Ett namn har jag lärt mig; Bit-rent-teorin - det är om ven som bor nära centrum eller utanför. Det hade jag kunnat titta på i dag, men jag tror jag bara blir mer stressad av det. Det är nog bättre för mig att ta en sak i taget. Nu är det micro som gäller, sen är det en vecka till psykologiprovet, sen en vecka till by och regional och sedan två dagar till statistik-provet. sen är jag klar. Tänk så skönt. Så kan jag pusta ut. Det är inte lång tid kvar, bara en månad! Den värsta månaden på terminen dock, men fortfarande bara en månad. Det peppar mig till att göra mitt bästa! Att ta en sak i taget och fokusera. Sen är det över, sen är det sommar och tillbaka till kära malmö till hösten.
När jag skriver så: Att det "bara är en månad kvar" och att jag ser fram emot att vara färdig, då låter det som att jag bara vill få utbytesstudierna överstökade. så är det inte. Jag har lärt mig massor av att vara här. Och jag kommer sakna naturen enormt mycket. Men det är omtumlande och krävande att studera i ett annat system än en är van vid. Det ska bli skönt att komma hem. Men förstå mig rätt: Jag är glad över att ha fått erfara detta studiesätt och denna skillnad. Jag känner att jag tänker på ett annat sätt angående studieteknik och jag tror jag har lärt mig att ta mig mer tid till återhämtning för att inte känna mig så stressad. Jag undrar lite hur det kommer kännas att komma tillbaka till malmö och studera på det gamla sättet igen. Jag undrar hur jag kommer använda denna skolerfarenheten. Jag tror den gett mig mycket även om den varit svår, eller kanske just för att den känts så svår. Jag undrar även hur det kommer bli med betyget: hur de kommer omvandla mina A-F betyg till Mvg-Ug på tt rättvist vis, eller om de kommer omvandla betygen alls.
Jag hoppas på att jag kommer få en lägenhet till augusti/september som jag kan flytta in i och som jag kommer trivas med! Står i kö på boplattssyd sedan två år tillbaka. Nu är jag så pass långt ner i kön att jag har fått erbjudande någon gång om att gå på visning, men då var det inte aktuellt. jag kökt bara för att vara aktiv i kön. (om det ens har någon betydelse..) Jag förstår bara inte varför hyrorna ska vara så höga. ca 3500 -3900 för en etta! Jag förstod att min student-etta låg på 4100; för jag hade 10 månadershyra då, alltså inte över sommaren. Det betyder att den hyran skulle legat på 3416:- om den var fördelad på 12 månader. Men 3900 som student, och även över sommaren, det är för mycket.
Slutligen vill jag knyta tillbaka till bilden jag började med: Vad är egentligen succsess? Vad innebär det att lyckas? Är det att få godkänt på provet eller är det att försöka? Jag låter tankarna rulla. Tänk, jag studerar på ett helt nytt sätt. Ett sätt som stressade mig redan från första dagen Bortsett från te två dagen med lektioner jag offrade för att mamma var här och 1-2 dagar jag varit borta för att jag varit sjuk, så har jag varit på vaenda föreläsning under hela terminen. Nio stycken dubbel-föreläsnngar i veckan. Jag har suttit på skolan envist till sent på kvällen och studerat. Är inte det succsess? Är det inte succsess att jag ens kom hit? Att bli antagen som utbytesstudent. Det är kraft om mod. Eller hur?
Jag försöker bara få mig att förstå att det inte är ett misslyckande om jag inte klarar proven,
för jag har egetligen redan lyckats.
//ikka
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar