Utvärdering::

En kväll som denna sitter jag i mitt nya hem mitt på landet i Skåne och skriver utvärdering på STARS som en ska fylla i efter sitt utbyte.

En ska svara på följande frågor:


1) Why did you choose to study/undertake a placement abroad? 
2) Preparations before going abroad
3) How were you received at your study place or placement. 
4) How was your experience of the actual studies/placement? 
5) Give an overview of the accommodation 
6) How did you spend your spare time?
7) Coming back to your country of origin
8) Recommendations for next year's students abroad
9) Positive/negative experiences of your study time abroad

1) Varför valde du att studera / göra en praktik utomlands?

2) Förberedelser innan man går utomlands

3) Hur har du fått på din studieplats eller placering.

4) Hur var din upplevelse av de faktiska studierna / placering?

5) Ge en översikt över boendet

6) Hur har du spendera din fritid?

7) Kommer tillbaka till ditt hemland

8) Rekommendationer för nästa års studenter utomlands

9) positiva / negativa erfarenheter av din studietid utomlands

Jag tänkte dela med mig av svaren här till er.

Varför jag valde att studera utomlands är för att jag tycker att världen har så mycket att erbjuda och lära mig. Vart en än i världen vänder så finns det alltid nya saker att se och lära sig utav. Varför jag valde just Norge är för att jag inte kände mig helt så säker på engelska innan jag åkte och kände att jag inte ville lära mig språket utan mer det faktiska ämnet jag skulle läsa. Därför valde jag ett land med ett språk som kändes lättare som gjorde att jag kunde koncentrera mig på att lära mig själva ämnet. för jag tänkte att "norska kan ju inte vara så svårt, det måste ju vara ungefär som svenska". Sen var det bara att blunda och peka i princip mellan de ställen i Norge son Malmö högskola har sammarbete med. ok, inte riktigt, men nästan. Jag kollade förståss upp vilka som hade mina kurser, sedan googlade jag orten och fick ett intryck om det kunde vara ett fint ställe med fin miljö, sedan ringde jag till skolan och hörde om vilka möjligheter det fanns att kombinera vissa ämnen. Den skolan med bästa service när jag ringde vann. Det var högskolan Stord/Haugesund.

Detta går mycket ihop med förberedelserna innan en åker. Den största förberedelsen är just att välja ställe, komma underfull med vart en vill åka och varför. Sedan ska du formulera detta på ett CV som du skickar med i din ansökan. Och det var så jag fick min plats: Jag ansökte om den. Jag kollade helt enkelt upp vilka skolor som har samarbete med Malmö Högskola och vilka av dem som hade mina kurser. För det är i alla fall så inom lärarutbildningen: att det är ett krav att du ska läsa kurser som du kan inkludera i din utbildning efter utbytet. Att komma underfull med vilka av kurserna skolan har som jag vill läsa som jag kunde inkludera i min utbildning var ett jobb i sig, men när det jobbet väl var färdigt efter att ha ringt runt och mailat både till Malmö Högskola och till olika skolor i Norge så var det bara att välja blad de skolor som hade utbudet och mellan kursera som går an. Innan en har kommit underfull med vilka som ens har rätt utbud så kan det kännas som att det finns så himla många skolor att välja mellan, men när en insett att långt ifrån alla har ens kurser så är det kanske inte ens ett val längre utan uppenbart vilken skola det blir.

Innan jag åkte hade jag mycket mail och telefonkontakt med Torunn på högskolan. Det är hon som har hand om inkommande utbytesstudenter. Det var skönt att ha så bra kommunikation med en på plats direkt i stället för att hålla på och fråga någon på Malmö Högskola, för även om de som jobbar i Malmö vet mycket, så vet de långt ifrån allt på alla skolor, så det är både bättre och går fortare med rak kommunikation till en på plats. Henne frågade jag om bostad, om vad som fanns i bostaden så en inte tar med sig saker som du kan låna på plats (jag lovar dig, du vill inte släpa på en för tung väska i onödan), om vart jag skulle när jag kom fram, om att bli uppmött och allt annat som en kan fundera på innan en åker iväg.

Så hur var min upplevelse av studierna i Haugesund? Blandat, säger jag. Nu när jag sitter här, hemma igen, då är det så lätt att säga att det var bra. Men när jag tänker tillbaka och fråga mig hur det egentligen var så minns jag även ensamma och stressiga dagar. Studiesättet i Norge är nämligen hel annat än Sverige. Det hade jag ingen aning om innan jag åkte, inte ens när jag anlände. Inte förrän efter några dagar insåg jag att det inte bara var i början av terminen som alla kurser skulle vara samtidigt utan fortsätta vara så under hela terminen. I Sverige är det uppdelat; fyra kurser under en termin där det börjar med en kurs som en läser intensivt i en månad med två föreläsningar i veckan och resten av tiden ska du läsa boken, sen är det tenta. Så håller det på så till sista kursen är klar. I Norge har du 9 – 10 föreläsningar i veckan varav två – tre är föreläsningar i samma ämne, så du läser alla kurser samtidigt och så håller det på från den andra januari då terminen börjar till mitten av maj då examenspariode börjar, då du har alla kursernas prov under en månad. Det får minst vara två dagar mellan proven men oftast är det en vecka mellan. Den stora skillnaden är att det är fem gånger så många föreläsningar per kurs i Norge och att de hinner gå igenom precis allt du bör veta på föreläsningarna vilket betyder att du inte behöver läsa böckerna lika grundligt utan använda dem lite mer som uppslagsverk. Detta betyder även att vi hinner ha både sportlov, eller vinterferie som det heter på norska, och påsklov/ påskferie. Det räcker i princip att du har riktigt bra föreläsningsanteckningar för att du ska klara proven och att du går igenom dina anteckningar några gånger efter föreläsningarna och att du renskriver dessa för att du ska klara proven. Om du sen vill ha betyg A så gäller det att du även läser böckerna grundligt. Men jag insåg inte detta förrän det hade gårr två tredjedelar av terminen så en stor del av terminen var jag enormt stressad och hade prestationsångest för att jag var rädd att jag inte skulle klara det. Jag satt ofta på skolan och studerade till sent på kvällen. Om jag hade pratat studieteknik med någon som varit i Norge innan hade det nog hjälpt mig att studera effektivare. Men jag är den första utbytesstudenten som har åkt till Norge, men till alla er som åker dit efter mig så råder jag er att ta kontakt med mig om ni vill ha lite norska studeitips!

Haugesund är en fantastiskt söt liten by med vita timmerhus med silverskimrande skiffertak. Byn ligger optimalt mellan hav och berg. Jag bodde i en studentlägenhet vid namn Vardatun på Vardafjell, nära fjäll och ett enormt naturskyddat område som heter Djupadalen. Djupadalen kommer jag berätta närmre om när jag berättar om min fritid i Haugesund.

Studentbostäderna var uppdelad i två delar; den gamla delen och den nya delen. Den gamla delen var där jag bodde, små röda trähus med fem kökskollektiv i vart hus. Det var sex sådana hus har jag för mig, sedan var det ytterligare två långa låga röda trähus som var radhus för studerande föräldrar med små barn. Den nya delen var ett lite högre hus med lägenheter där alla hade eget kök och egen toalett. I de röda husen jag bodde i var det fyra kökskollektiv med fem rum per kök. Fyra av rummen delade toalett två och två, medan det femte rummet hade egen toalett. Köken fungerade lite som vardagsrum där det fanns TV och där folk ofta samlades från olika kökskollektiv för att umgås. Det som var nackdelen här är att folk lätt skapade gäng efter nationalitet eller annat.

När jag kom dit sa en person till mig att Vardatun mer liknade ett socialt nätverk än studentboende. Det var så, och det funkade jätte bra för många, men vissa andra hamnade utanför dessa sociala nätverk. Om jag hade visst och förstått detta redan från början hade jag kanske tagit tag i att bilda en egen grupp med de som trillade utanför. Utanförskap för att en väljer att inte supa i största hand: så länge du dricker alkohol så är du med i gänget. Vissa andra väljer att studera i stället för supa och om du är en av dem så ska du på förhand veta att du garanterat inte är ensam. Det är bara det att folk som gömmer sig på sitt rum eller i skolan för att få studiero inte syns och hörs lika väl som de som super, så ta kontakt med de som också sitter på skolan länge eller som bara syns i studiepausen, för de kommer garanterat uppskatta att ha någon att studera med.

Min fritid spenderade jag mycket i Djupadalen. Att vandra runt där var som att få extra mycket luft i lungorna och lite mer ro i själen. Djupadalen är ett enormt stort naturskyddat område där fjällen fortsätter efter kartan tar slut. Mitt smultronställe var en liten bergstopp på 213 meter över havet som det tog cirka en halv timme att gå till från vardatun. Att komma till början av Djupadalen från vardatun tog max en kvart, men sedan skulle en in och igenom en dal av Djupadalen och upp för berget också. Sedan kom en dit, satte sig på stenen, blickade ut över skog, sjö, Haugesund långt där borta, havet, öarna. Det var alldeles tyst. Det var bara fåglarna som hördes, eller vindsusen i träden. Där släppte all min stress och lugnet infann sig. Jag behövde knappt andas för att rensa lungorna, det kändes som att bergen andades åt mig. Jag vet inte någon plats som har gett mig så mycket ny energi som denna. Denna palts kommer jag för alltid sakna. Jag kommer inte sakna studernlivet i Haugesund, men bergen kommer jag verkligen sakna. Ett helt annat lugn än någon annan stans på hemmaplan i Skåne.

Jag hade mot slutet i studietiden fått allmänt mycket mer ro i min kropp. Detta tackar jag Solvig för. Det var en jag pratade med om stressmestring som jobbade på skolan. Jag tackar även Eva för detta, som är en underbar människa som jag träffade på skolan. Jag insåg bland annat att det är helt okej att misslyckas. Att en inte måste klara alla prov och allting bara för att en är utbytesstudent. Då gav jag mig själv mer fritid och lugn. Då träffade jag lite cirkusfolk i Djupadalen som hade spänt upp en lina mellan två träd som de gick på, jognlerade och sällskapade. Jag gick till dem och hade en otroligt fin dag och några fler dagar framöver med dem. Detta lugn som jag hade benhamrat tog jag med mig på proven och det är jag glad för nu. Kanske är det just det som gjorde att jag faktiskt klarade alla proven, för att jag släppte prestationsångesten och för att jag inte behövde klara det för mig själv längre.

Efter sista provet i juni var det som en enorm lättnad. Då gick jag runt och bara log. Gick runt och fotograferade allt jag ville minas, njöt av de vackra husen som finna överallt i den staden, gick till hamnen, upp i bergen. Njöt av stället och kunde bara vara utan en massa prestation. Sista dagen i Norge innan jag skulle åka hem gjorde jag en utflykt med mig själv. Det var nog den bästa dagen under hela utbytesperioden. Jag tog bussen till Stavanger som tar cirka två timmar och en kvart, sen ta båten till Tyr som tar 45 minuter och en buss vidare eter det i ytterligare 40 minuter. Därefter kom jag till Preikehytta. Jag skulle vandra upp till en av Norges mest kända och besökta klippa; Preikestolen. Från Preikehytta till Preikestolen tog det närmre tre timmar att gå upp. Det var kämpigt och en flåsade och svettades mycket bland alla andra turister som vandrade där. Det var nästan konstant uppåt i tre timmar. Sedan tog jag paus också förstås och njöt av vägen på väg upp. Jag hade verkligen inte bråttom. Innan jag åkte hade Eva berättat att hon har varit där och att hon satt på kanten och drogs ner, som om hon ville längre och längre ut och sedan hoppa av rena känslan. Jag tyckte det lät destruktivt och förstod inte varför en skulle vilja hoppa. Inte förrän jag själv satt där med benen dinglande ner för kanten och kollade rakt ner, då förstod jag. En vill inte hoppa av en destruktiv anledning, utan för att det bara drar en ner, det är så fritt. Jag hade lät velat hoppa boundingjump ner för det stupet. Inga hinder, bara fritt fall. En måste vara där för att förstå. Det är en platt klippa som stupar ner från alla sidor. Längst fram är det inte bara att den stupar, den går även inåt, lite som i lejonkungen. Efter några timmar där uppe var det dax att gå neråt igen. Först gick jag upp på en klippa över Preikestolen så en fick en utsikt över själva klippan och kunde se hur enormt fyrkantig och platt den är. Det tog närstan tre timmar att gå ner igen, fast istället för ett ansträngt flås så kändes knäna som om en vore 60 år gammal. Då var det skönt att komma ner igen.

När jag skulle hem från Norge så tog jag nattbussen till Oslo och gick runt där en halv dag. Upptäckte den staden, satt i parker, kollade in något museum, tittade på statyer och hus och bara var där. Sedan på eftermiddagen tog jag färjan över till Köpenhamn för att sedan snabbt och smidigt ta tåget över till Malmö. Att åka färja hem var det lyxigaste sättet jag någonsin rest på. Det kostade lite mer, men det var det värt. Det kostar mindre att förbeställa så det rekommenderar jag. På båten fanns allt! Jag hade en hytt med dubbelsäng, TV, egen dusch och toalett. Där fanns badplats med bubbelpol, bio, restauranger och barer, disco. Allt möjligt. Sedan kommer en fram utvilad vid tio-tiden på morgonen efter. Väldigt lyxigt!

Nu väl hemma så känns det bra att åter träffa relationer och vänner. Det känns fint att träffa människor nära hjärtat som jag saknat. Det jag saknar när jag tänker tillbaka är just bergen och naturen. Tystnaden. Jag hade inga förväntningar innan jag åkte och trodde Norge var ett trist grannland, men nu har jag fått upp ögonen för hur fantastiskt vackert det är där. Obeskrivligt vackert! Folk har tidigare sagt att Norge är vackert, men detta är overkligt vackert. Så mycket mer än jag någonsin kunnat tänka mig om vårt grannland!

Kort sagt är mina tipps till er: sätt er in i hur studiesättet är innan ni åker plus att verkligen upptäcka naturen, för det är något du inte kan återskapa hemma igen.